En klubba som går av mitt i matchen har sällan gått sönder just då. Skadan var redan där, osynlig, och det som såg ut som en plötslig haveri var slutpunkten på en process som pågått i veckor eller månader.
Det gäller inte bara träff mot sargen eller felaktig teknik. Materialet kan ha försvagats långt innan spelaren märkte något, och det är den tysta fasen som avgör om en klubba klarar en hel säsong eller går av efter ett par månader.
Sprickan som fanns redan i fabriken
Kompositmaterial som kolfiber och glasfiber byggs upp lager för lager. Om temperaturen i produktionen varit för hög eller för låg kan bindningen mellan lagren bli svagare än beräknat.
En luftbubbla i laminatet är en annan vanlig orsak. Den syns inte utvändigt, men skapar en svag punkt som växer varje gång skaftet belastas.
Tillverkare med strikta kvalitetskontroller sorterar bort sådana exemplar, men på en prispress marknad släpps fler klubbor igenom. Det förklarar varför två till synes identiska klubbor kan ha helt olika livslängd.
Fukt som långsamt äter sig in
Blad och skaft försluts med lim och tejp, men förseglingen är sällan perfekt. Efter ett tag börjar fukt leta sig in genom mikroskopiska springor, särskilt om klubban förvaras i en fuktig källare eller i en väska som aldrig töms.
Fukt gör att limfogar mjuknar och att träkärnor i vissa skaft sväller. Det leder till inre spänningar som materialet inte är byggt för att hantera.
När spelaren sedan använder klubban känns den först lite mjukare, sedan plötsligt instabil. Det är inte ett enskilt slag som orsakar haveriet, utan ackumulerad fuktskada som slutligen ger vika.
Förvaringen spelar större roll än de flesta tror
En klubba som läggs i en varm bil över sommaren eller i ett kallt garage över vintern utsätts för temperaturväxlingar som materialet inte är optimerat för. Komposit expanderar och drar ihop sig i olika takt beroende på vilket lager det handlar om.
Upprepade cykler skapar mikrosprickor i gränsskiktet mellan fibrer och matris. De syns inte, men varje ny cykel gör att sprickan växer.
Klubban kan fortfarande se perfekt ut utvändigt, men den inre strukturen är redan försvagad. När spelaren sedan gör ett hårt skott rasar allt på en gång.
Varför billiga klubbor går sönder fortare
Priset på en innebandyklubbor speglar inte bara märke och design, utan framför allt kvaliteten på råvaran och noggrannheten i tillverkningen. Billigare skaft görs ofta av grövre glasfiber eller lägre andel kolfiber, ibland blandat med billigare fyllnadsämnen.
Limmets kvalitet varierar också. Ett sämre lim håller i några månader, men börjar släppa när klubban utsätts för fukt eller temperaturchocker.
Det märks sällan vid första användningen. Först efter femtio, hundra matcher börjar skillnaden synas. Då är garantin ofta slut och spelaren köper en ny klubba, utan att förstå att problemet fanns från början.
Hur slagen före haveriet såg ut
De flesta klubbor går inte sönder vid ett ovanligt hårt skott, utan vid ett helt vanligt. Förklaringen är att materialet redan förbrukats.
Varje gång en spelare slår byggs mikroskopiska spänningar upp i kompositen. Normalt återhämtar sig materialet, men om det redan är försvagat av fukt, temperatur eller produktionsfel blir varje nytt slag ytterligare en belastning.
Att klubban går av vid ett vanligt handledsskott beror alltså inte på skottet i sig, utan på att det var det sista i en lång rad.
